Prolog.

jag vet inte riktigt hur allt började. Jo jag blev gravid. Jag skaffade kille som ville alltför mycket. Jag blev av med killen som ville för mycket, och nu sitter jag här ensam med ett barn som jag inte ens ville ha. oönskat.

"men va fan tänker du med?" Lovisa skriker ut orden mellan skratt attackerna.

"me röven!" ropar Gustav från andra änden av det stora klassrummet. alla blickar är riktade åt mig och mitt lilla misslyckade kemi test, som sprängts en timme för tidigt och hamlat på förstasidan, alltså i mitt face. 

" men tackar. ja e ba glad att den ens sprängdes!" säger jag, fast jag kan inte hålla mitt pokerface längre och kiknar av skratt. 

"men Jennifer, vad har hänt här då?" läraren står bakom mig, jag snurrar ett halvt varv och befinner mig öga mot öga med den värsta läraren i universum. hon ger mig en blick som jag knappt kan tyda men antar att den betyder "snälla nån skärp dig och städa upp, jag orkar inte med bråk."  

Hon är nog den enda läraren på skolan som jag inte lyder ett skit. 

"men Adriana, jo asså ja har inte lyckats så superbra me min uppgift. räcker den ursäkten!?" jag försöker få till den där lite snobbiga "jag kan allt så va fan vill du mig?" tonen men lyckas inte så värst bra och det hjälper Adriana att sätta den perfekt.

" okej Jennifer, ja accepterar att dina förmågor inte är speciellt höga när det gäller kemi men försök i alla fall att inte spränga denna byggnad åtminstånde"

jag blir så irriterad på henne så att orden bara rinner ut som vatten ur min mun.

" lyssna nu på mig Adriana en enda jävla sekund. Ja står fan inte ut med dej och ditt sätt! gå och dö din bitch som suger av första bästa lärare!" 

(det går rykten om att hon har gjort det på en av våra lärare Magnus, så varför inte överdriva lite. jag menar hon är bara 19 men gift)

" snälla kan du bara gå ut tack! och ta me dej dina lögner" den satt fint Adriana. 

Hela klassen hade suttit tysta och lyssnat på konversationen, nu började garvet. det var antagligen min kommentar. Jag var sjukt stolt över den. 

så jag gick med värde ut genom dörren och satte mig på den mörknade bänken, eftersom korridoren var så pass smal så kunde jag putta igen dörren med foten utan anstränging tillräckligt hårt så att det smällde till. bara för att understryka min förbannelse. 

då visste jag inte att Adriana skulle ha en miljon bra kommentarer om bara 1 månad. 

***

en halv timme senare kom alla ut från klassrummet, första lektionen var äntligen slut. Lovisa kom med mina böcker i famnen eftersom jag gått ut från lektionen och inte gått in igen, jag menar aldrig i livet. tätt efter Lovisa trängde sig Adam fram med min mobil som hade legat kvar i insamlings lådan. 

" Bra kommentar bruden!" ropar Gustav inifrån klassrummet där han fortfarande försöker tränga sig ur den stora mängden 2 års elever. 

det var del 1. nu får ni vänta tills imorgon på en del 2. kommentera vad du tyckte. det var en kort del och det kanske inte hände så mycket men jag lovar att det händer mer i nästa;)... 

kram 

&